Som de flesta redan borde vetat redan sedan 2014, så började Rysk-ukrainska kriget under samma år, och inte med Rysslands invasion av Ukraina 2022. Ryssland började sin mobilisering, trupprörelser, och förberedelse för sabotage, omedelbart som ett svar på Euromaidan i november 2012. När sedan den ryskvänliga presidenten Viktor Yanukovych, blev avsatt, så kunde Ryssland svara omedelbart med våld.
Fast Rysslands illegala inblandning i Ukrainas inrikespolitik, startade redan före Orangea Revolutionen under november 2004, då Ryssland inte bara aktivt stödde pro-ryska interna ukrainska rörelser, med pengar och propaganda, utan också skickade ryska lönnmördare för att skrämma och eliminera de mindre Putin-vänliga politiska ledare och journalister, som motsatte sig rysk överhöghet.
Under större delen av det inledande kriget 2014, så slogs de ryska styrkorna i Krim under falsk flagg, och låtsades att de bestod av pro-ryska ukrainare och ukraina-ryssar. Det fanns också många pro-ryska ukrainska invånare under invasionen av Krim, t.o.m. en liten majoritet i vissa städer och byar, men sett i antal stridande på den pro-ryska sidan, så var deras antal en droppe i havet, jämfört med antalet som var militär från Ryssland.
Så fort rysk militär närvaro säkert kunde konstateras, så blev svaret väldigt effektiva USA- och EU-ledda sanktioner mot Ryssland. President i USA var då Barak Obama, som redan innan invasionen hade en kylig, för att inte säga starkt fientlig, relation till Vladimir Putin. Dessa sanktioner, påbörjade 2014, gjorde att Ryssland inte hade resurser att utvidga sin invasion utanför Krimhalvön.
Dessa internationella sanktioner omintetgjorde alla fortsatta ryska planer om att kontrollera hela Ukraina, men bara fram tills att USA:s nyvalde president, Donald Trump, bland sina första initiativ under sin presidentperiod, tog flera beslut som försvagade sanktionerna. Under Trumps Putin-vänliga styre av USA, förstärktes inte bara rysk ekonomi, Ryssland kunde också mycket lättare (t.o.m. lättare än före 2014), och billigare, köpa in materiel, från utlandet, för att bygga ut sin militära kapacitet. När sedan den Putin-vänlige amerikanska presidenten Donald Trump, ersattes av en mindre Putin-vänlig president (om än inte lika fientlig som Obama), så fick Vladimir Putin bråttom att sätta sina invasionsplaner i verket, innan de nu sakta återupplivade sanktionerna, kunde få Ryssland att försvagas för mycket igen. Antagligen gjorde Putin missbedömningen att invasionen skulle vara slutförd inom 3 månader, och att internationellt stöd för Ukraina, utanför Västeuropa, skulle förbli relativt halvhjärtat. Det finns tecken på att han trodde att Rysslands invasion skulle få kraftigt folkligt och politiskt stöd i tidigare Warsawapaktsländer, men reaktionen i de flesta av dessa, blev raka motsatsen, när folk insåg att om den ryska ukrainska invasionen lyckades, så kunde deras egna länder stå på tur.
Under perioden efter Viktor Yanukovych avsättande, så hade den anti-ryska politiska rörelsen i Ukraina också vunnit mycket mark, främst genom den ökande levnadsstandard, som blev resultatet av stöd från EU, och att delar av det ukrainska rättsväsendets kunnat bekämpa delar av ukrainsk inhemsk korruption, men senare också, inte minst, genom Volodymyr Zelenskyy otroliga skicklighet som demagog, propagandist, diplomat och ukrainsk president. Som vi alla vet, så blev han Ukrainas president, genom den popularitet han vann genom att först spela Ukrainas president i en TV-komediserie.
Vid invasionen 2022, så fanns nästan inget ukrainskt pro-ryskt stöd kvar utanför Krim (men det går inte att säkert säga hur starkt det pro-ryska stödet var på Krimhalvön, propagandan från väst hävdade att det var kraftigt krympande, medan propagandan från öst hävdade att pro-ryska stödet var absolut), och de pro-ryska ukrainare som höll kvar vid sin inställning, bestod främst av pensionärer, som antingen fick statlig pension eller annat ekonomiskt stöd från Ryssland (och fick den ersatt av en lägre Ukrainsk, i samband med invasionen 2022), och/eller som fick sin information inte från Internet eller andra icke-ryska medier, utan fortfarande enbart genom pro-ryska TV-sändningar till, och också i, Ukraina [pro-ryska TV kanaler, som inte uppmanade till våld, tilläts fortfarande att drivas i Ukraina efter 2014, fram till invasionen 2022, även om det var under kraftig censur, som t. ex. att det (fortfarande) inte är tillåtet att hävda offentligt i Ukrana att det inte finns någon egentlig ukrainsk kultur eller etnicitet, bara en rysk].
