Visar inlägg med etikett Android. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Android. Visa alla inlägg

2025-04-23

Dela upp texturklipp i flera kolonner eller rader i Android-appen Google Kalkylark

Det är lite bökigt att göra detta i appen, men det går.

  1. Detta är lättast att göra med en temporär slaskflik, och därifrån kopiera in slutresultatet i den riktiga fliken.
  2. Använd SPLIT-funktionen i en cell, med den utklippta texten som första parameter.
  3. Markera de celler som du vill kopiera. Långpeta på markeringen och välj "Kopiera" från menyn som ploppar upp.
  4. Långpeta på ett nytt ställe där alla värden får plats i en rad. Välj "Klistra in special" från menyn som ploppar upp. Välj "Klistra in värden".
  5. Nu är alla värden uppdelade på kolonner. Om du vill ha dem uppdelade på rader istället, markera värdena och långpeta på markeringen, välj "Kopiera" igen. Långpeta på en ny cell och välj "Klistra in special", välj sedan "Klistra in omkastade värden".
  6. Kopiera cellerna med värdena från slaskfliken till det ställe du vill ha slutresultatet.



2023-09-22

Få Avanzas app och hemsida att fungera samtidigt i Android

Både Avanzas app och hemsida suger. Men på lite olika sätt. Hemsidan har betydligt färre buggar, och många brister i Avanzas användargränssnitt går att komma runt genom att använda standardfunktionerna i webbläsaren, som att ha flera tabbar öppna samtidigt, söka efter text, klippa ut text och annat, zooma in på detaljer för små att se eller trycka på.

Om Avanzas app är installerad på telefonen, så öppnas alla länkar till Avanza.se i appen. De sidor som appen inte vill visa, skickar den sedan vidare till hemsidan i webbläsaren.

Problemet är att det gör att många länkar från hemsidan öppnas i appen, trots att man fortfarande vill vara kvar på hemsidan.

Tidigare kunde man lång-trycka på alla länkar på hemsidan (motsvarar att högerklicka med en datormus) och få upp en meny så man kunde välja att öppna länken i webbläsaren. Lite bökigt, men det fungerade.

Men Avanza har ändrat på hemsidan. Så nu är många länkar inte riktiga länkar längre, och det går inte att långtrycka/högerklicka på dem längre. De vill bara öppnas i appen. De har också utvidgat appen, så att många av de sidor som finns på webbsidan, finns nu också i appen, men buggigare, ofta lite neddummade, och utan webbläsarens standardfunktioner.

Men det går att ändra så att alla länkar till avanza.se öppnas i din förvalda webbläsare istället för appen.

  1. Öppna inställningar
  2. I min min version av Android, så går man sedan till Appar/Standardappar. Finns inte dessa menyval, så använd Inställningar:s sökfunktion och sök efter "standardappar".
  3. Välj Avanza.
  4. Välj "Öppna som standard"
  5. Stäng av "Öppna länkar som stöds" med knappen som är inringad på bilden nedan. Färdigt!
Tyvärr så kommer antagligen denna inställning försvinna, varje gång som du installerar om Avanzas app, eller telefonens system, så att du får göra om den igen. 

Källa:

2023-05-03

Webbläsaren DuckDuckGo Privacy Browser för Android

Den här artikeln ingår i serien, av blogginlägg, om hur jag söker en webbläsare för min telefon.

Om DuckDuckGo Privacy Browser

Som namnet antyder är DuckDuckGo Privacy Browser gjord för att ge dig, som  internetanvändare, mer privatliv, och försvåra att andra kan följa vad du gör på nätet.

Trots den något ökade säkerhet, blir det nästan aldrig extra krångel, för dig, när du använder denna webbläsare på nätet.

De använder Blink för rendering av hemsidor, men nästan all annan kod, är helt unik kod, skriven enbart för denna webbläsare. Allting i själva webbläsaren är öppen källkod, men bara ett begränsat antal säkerhetskontrollerade utvecklare tillåts ändra i DuckDuckGo:s egen källkod (fast du kan naturligtvis använda källkoden för att göra din egen webbläsare). Så det är många ögon som tittar på koden, men bara ett fåtal "pålitliga" som får ändra i den; en kombination som brukar resultera i högre säkerhet: få buggar, och mindre risk att någon medvetet kan bidra med illvillig kod.

Den app man kan hämta från Google Play Butik eller F-Droid, använder inte systembiblioteket för Blink, utan en egen version av funktionsbiblioteket (ifall telefonens tillverkare gjort något fult med den version som finns på telefonen). Så man får inte fördelen man normalt får med webbläsare som använder Blink på Android, att de tar upp lite mindre minne.

Företaget DuckDuckGo:s huvudprodukt, är en sökmotor på nätet, och den används som förvalda sökmotor i denna webbläsare. Sökmotorn DuckDuckGo har blivit kritiserad för att använda en del properitär kod.

DuckDuckGo:s sökmotor hämtar sökresultat, och annonser i sökresultat, från flera källor, bl.a. från Microsoft:s sökmotor Bing. Microsoft är ökänt för att spionera på användare av dess produkter och för att skriva dålig kod med mycket säkerhetsrisker, och Bing är ökänt för att gynna Microsoft i sina sökresultat. Detaljerna i DuckDuckGo:s och Microsoft:s avtal, är inte offentligt.

DuckDuckGo har också sin källkod hos GitHub, som ägs av Microsoft.

Hur jag redan använt DuckDuckGo Privacy Browser under mer än ett decennium 

DuckDuckGo Privacy Browser, är en webbläsare som jag använt mycket och ofta, under lång tid. Men aldrig som förstahands-webbläsare.

Det är den webbläsare som jag använder om jag tillfälligt besöker hemsidor, som innehåller sådant jag vill slippa få en massa annonser om efteråt.

Dessutom är den bra som webbläsare, som man använder för sådana hemsidor man vill slippa att vem som helst kan råka få reda på att man varit inne på (t.ex. porrsidor), om de har tillgång till mobilen, eller tittar på när du besöker eller söker efter annat innehåll på webben. Att gör sådana, lite mer privata, hemside-besök i en separat webbläsare minskar risken att man gör misstag. DuckDuckGo Privacy Browser, har en lättillgänglig knapp som stänger alla flikar samtidigt, och samtidigt raderar all webbhistorik, som webbläsaren sparat. Och i DuckDuckGo, så blir alla kakor och cashade filer raderade omedelbart, för en flik, när man stänger den.

Den passar också utmärkt, att vara den webbläsare som du använder för t.ex. nätbanken, Försäkringskassan, sjukvården och liknande. Det skapar lite extra säkerhet (så länge som du inte har mer skumma sidor öppna samtidigt i appen, i andra flikar).

Syftet med DuckDuckGo Privacy Browser

Den här webbläsaren är konstruerad för att minska risken att någon snokar i vad du gör på webben.

Lyckas den?
Nja.

Den gör det lätt att snabbt radera alla spår på själva mobilen, över vad man gjort på webben. Det finns en lättillgänglig knapp som raderar allt, och det visas också en tydligt, med animation av eldslågor, när man gör det. 

Den gör det också lite svårare för annonsörer och andra, att spåra vilka sidor du besökt på webben. 

Den skyddar dig mot sådana aktörer, som med en låg kostnad, vill samla in stora mängder data om ett stort antal människor som använder webben, för att t.ex. sälja till annonsörer. 

Men den skyddar nästan ingenting mot mer kostsamma eller individuellt inriktade försök att spåra dina aktiviteter på nätet. Och med hjälp av AI, kräver inte längre mer individuell spårning, en hög arbetsinsats med riktiga människor. 

Denna webbläsare, ger bara extra skydd för vad som lagras på mobilen. Den som har tillgång till dit nätverk (t.ex. grannen, när du använder din WiFi hemma, eller arbetsgivaren när du använder internetuppkopplingen på jobbet), kan fortfarande se lika bra vad du gör, som om du använde vilken vanlig webbläsare som helst.

Går DuckDuckGo Privacy Browser att användas som den webbläsare man använder till allt

Det beror på.

De inställningar den kommer med, är ganska bra för att kunna komma åt de flesta sidor på webben, men fortfarande ge ett litet extra mått av privatliv (jämfört med t.ex. webbläsarna Google Chrome, Safari, eller Edge).

Om dina besök är begränsat till ett inte för stort antal webbplatser, som du litar någorlunda på, så skulle just denna webbläsare antagligen funka utmärkt. Det är inte svårt att ställa in en passande lägre säkerhetsnivå, för varje webbplats, men sådana inställningarna kräver lite onödigt många steg och går lite för långsamt att göra.

Om du behöver kunna surfa runt lite varsomhelst, till sidor du besöker bara en gång, så blir det ganska mycket tid att ägna åt att göra individuella inställningar för varje ny webbplats, för att de skall funka.

Sådana saker som att kopiera en webbadress från adressfältet, går inte att göra på alla sätt, som du vant dig vid att kunna göra det på. Kopiera text från en hemsida, till någon annanstans, är bökigare, än i vanliga webbläsare. Allt  för att minska riskerna, att du av misstag gör något dumt, som gör att du läcker information om dig själv, till någon du inte vill.

2023-04-30

Webbläsaren Opera för Android

Den här artikeln ingår i serien, av blogginlägg, om hur jag söker en webbläsare för min telefon.

Opera

Opera är en ursprungligen norsk webbläsare, som numera ägs av ett kinesiskt företag.

Opera är baserat på öppen källkod från Chromium, men innehåller också enorma mängder properitär kod.


Varför inte Opera är webbläsaren för mig

Opera kräver att man registrerar sig hos dem, och blir en del av deras ekosystem av appar och molntjänster. Annars funkar nästan ingenting i appen.

Jag installerade Opera, men efter att ha läst deras användarvillkor, så backade jag ur, och avinstallerade appen. De ger sig större friheter än Google och är dessutom ett kinesiskt bolag, så om de gör något fult, så kan inga domstolar, lagar och regleringar från Sverige och EU komma åt dem.

Dessutom var användargränsnittet för krångligt, och appen verkar ha en hög inlärningströskel.


Min tidiga historia med Opera och Internet

När jag först fick tillgång till Internet, så var Gopherspace fortfarande mycket större än Webben, social media bestod av Usenet, och alla på nätet var fortfarande otroligt artiga, vänliga och hjälpsamma, speciellt mot nybörjare. Den nuvarande internetkulturen, tillkom först när användare av AOL (s.k. AOL-barbarer), fick tillgång till internet, och flyttade över sin egen aggresiva och ohövliga kultur, som växt fram på AOL:s egna datornät, till Internet. De flesta internetanvändare, som man fick kontakt med, var amerikaner, och antingen hade de anknytning till universitet, eller så var de döva och/eller blinda. På den tidens Internet, så märktes det inte direkt om någon var blind eller döv, och eftersom nästan allt var text, så funkade punktskriftsterminaler för att komma åt allt viktigt innehåll på nätet. Så Internet blev en oas för blinda och döva, där de var som alla andra där, och blev bemötta precis som alla andra.

Min första webbläsare var en klon av  NCSA Mosaic, som var utökad så att den kunde visa en graf över alla länkar ut från en hemsida, och över länkar från de länkade sidorna (det ansågs oartigt om en hypertextsida, som inte var en länksamling, hade fler än 6-8 länkar).

Webben bestod av enbart hypertext. Webbsidor kunde ha olika nivåer av rubriker (som på de flesta webbläsare visades i samma storlek som övrig text, men med andra färger, Mosaic var ett av få undantag som visade rubriker som större text), och visa betonad text (annan färg/inverterad färg, eller fet, eller lutande). Men inte något mer, inga bilder, inget ljud, inget interaktivt material (annat än länkar att byta sida med), bara text. Hypertexten kunde länka till en bild-, eller ljud-fil, men dessa fick laddas ned och öppnas med ett annat program än webbläsaren.

Visserligen kunde Mosaic visa bilder i sin text. Men eftersom de flesta fortfarande använde andra webbläsare, som inte kunde visa bilder, så användes aldrig den möjligheten till att bära någon information.

Sedan kom Netscape (en annan klon av Mosaic) och webben utökades till att bli mer interaktiv. Så att det t.ex. gick att göra sidor som man direkt kunde beställa varor från genom att fylla i och skicka formulär (men inte betala på sidan, det kom en faktura, tidigare hade man behövt skriva epost för att beställa varor från nätet). Netscape blev den mest använda webbläsaren, och naturligtvis började de flesta sidor visa bilder ihop med texten, det var revolutionerande. Dessutom utökades de olika sätt man kunde formatera texten på, i Netscape, webben blev mer grafisk.

Jag blev tvungen att byta till Netscape, för att kunna fortsätta använda webben.

Microsoft (som just bytt namn från Micro Soft) hade motarbetat Internet med en riktigt otäck smutskastningskampanj, och ville att alla skulle använda deras eget nätverk MSN (Micro Soft Network). MSN:s sidor stödde inte hypertext, utan använde ett riktigt förfärligt sidoformat, där allt bestod av klickbara bitmappsbilder av otroligt låg kvalité (ofta var bilderna på text helt oläsbara, och allting annat fick man gissa vad det föreställde), och allting kostade pengar att använda, mycket pengar, ofta hundratals kronor per klick. Allt sidinnehåll, på MSN, kom från stora bolag (som Microsoft gjort sidorna för), med produkter att sälja, det fanns också en chat-funktion och epost (som gudskelov använde riktig text istf bilder), men bara för kontakter med andra användare av MSN.

Nåväl, ingen var intresserad av att använda MSN, även om Microsoft lyckade lura av en del företag pengar för att skapa sidor där. [ MSN kom förinstallerat på min windowsdator, och fungerade även för mig i Sverige, fast Microsoft inte sagt något om att MSN fanns tillgängligt för Sverige. Antagligen var det bara ett kortvarigt experiment här. Jag använde bara MSN två gånger, och det var mer än nog. ]

Jag var en tidig användare av Microsoft Windows 95 (som först hade inbyggt stöd för MSN, men det plockades snabbt bort från senare versioner och uppdaterings-CD), men det första jag gjorde, var, naturligtvis, att installerat program för att använda Internet istället.

Microsoft gjorde en kovändning om Internet. De stal en webbläsare, Internet Explorer (också baserad på Mosaic, förstås), genom att lova utvecklaren av den, att han skulle få provision från försäljning av webbläsaren, för att sedan ge bort Internet Explorer gratis till sina kunder (om du betalat för Windows 95). Nyare versioner av Windows 95 kom också med inbyggt stöd för Internet.

När sedan Microsoft, genom utökningar i Internet Explorer, försökte göra om webben till att kunna användas mer kommersiellt, så gjordes webben om så mycket, att sluta vara ett världsomspännande nätverk av hypertextsidor, till att bli något helt annat (som definitivt inte fungerade med en punktsskrifterminal).

Webben blev ännu mer interaktiv, när Netscape utvecklade JavaScript.

Nu blev jag tvungen att börja byta mellan Internet Explorer och Netscape, beroende på vilka sidor som jag ville besöka. Vissa sidor funkade bara med IE, och vissa bara med Netscape. Med sidor som funkade för båda, så använde jag Netscape, eftersom IE var ett riktigt buggigt skräp.

Nu dök Opera upp some en räddande ängel. Opera kunde visa många sidor som tidigare enbart kunnat visas i antingen Internet Explorer eller Netscape. Dessutom var programmet stabilt, och kraschade inte som Internet Explorer alltid gjort, och som Netscape börjat göra när det byggts ut för mycket och för fort. Opera var också mycket snabbare än de bägge andra webbläsarna.

Opera var först utvecklat av norska Telenor, för att användas i kundkiosker, för olika typer av självservice. Men senare versioner, byggdes ut, och blev tillgängliga för allmänheten att använda, på hemdatorer över öppna internet.

Jag var en av de tidigaste användarna av Opera utanför Norge. Och programmet var så bra, att jag blev betalande kund, redan första dagen den möjligheten erbjöds.

Med tiden blev Opera mer och mer utbyggt med andra funktioner, än att bara vara en webbläsare, och värre och värre att använda. Och när webbläsaren Mozilla (senare Mozilla Firefox, ännu senare Firefox), blev tillräckligt bra för att använda, så var det en räddare i nöden. Mozilla var baserat på Netscape:s kod. Netscape hade gått i konkurs, och som hämnd mot Microsoft, så hade att de släppt källkoden till sitt program som öppen källkod. Det tog dock många år, innan den källkoden moderniserats, och rättats till, tillräckligt, för att bli bra nog att använda. Under tiden var webbanvändare hänvisade till den allt mer groteskt multifunktionella Opera, eller otroligt buggiga och osäkra Internet Explorer.

2023-04-17

Navigering på Pixel 7

Jag skrev tidigare om Översiktsskärmen på Pixel 7. Som jag, iaf än så länge, tycker är det bästa med min nya telefon.

Jag har bytt från en ganska ålderstigen Samsung, till en Pixel 7. Hur man navigerar runt i det nya användargränssnittet, tog mig ett tag att vänja mig vid. För att inte tala om alla nya ord, för väldigt gamla funktioner, som Google använder om sitt användargränssnitt. Jag har inte använt Windows, sedan Windows 98, och jag tror att Android hämtat många av de användargränssnitt-begrepp, som Google  använder, från senare versioner av Windows. Så mycket att lära om och lära nytt.

2023-04-04

Översiktsskärmen på Pixel 7

 


De nya funktionerna i Översiktskärmen, är det bästa med min Pixel 7, jämfört med mina tidigare telefoner. Tyvärr verkar inte all funktioner den erbjuder, finnas på andra Android-telefoner, utan är (än så länge?) unika för Pixel UI. De flesta av funktionerna fanns redan innan i Google Lens (och har redan tidigare blivit inbyggda i apparna Google Kamera och Google Assistent). Så jag har inte hittat något som är helt nytt, det är bara att man slipper många onödiga steg med att ta en skärmbild på en app, och sedan öppna bilden i Google Lens. Även för funktioner som funnits tidigare, eller som inte kommer från Google Lens, så har sättet som man använder dem på, gjorts mycket smidigare och tydligare. Tyvärr finns det fortfarande en del mer dolda funktioner, som det antingen krävs att man vet att de finns tidigare, eller råkar peta på exakt rätt ställe, vid rätt tidpunkt. Jag använde Mac OS X under några år i början på 00-talet. En bidragande orsak till att jag aldrig blev en Apple-fantast, var just att de hade en massa dolda "expert"-funktioner, som krävde att man klickade på någon pixel på skärmen, där det inte fanns minsta ledtråd till att någonting hände när man klickade där. Lika otydlig är inte Översiktsskärmen i Pixel UI: det är iaf inte hörnet på någon fönsterlist eller ram, som man behöver peta på (vad jag hittat). Men vissa saker kunde vara tydligare, och som med Mac OS X, så verkar det mest vara "expert"-funktioner, som är mindre uppenbara att hitta.

Svep långt uppåt från bottenstrecket för att komma till Översiktskärmen.

Förutom att Översiktsskärmen fungerar som en visuell programväxlare, så kan du, med bilden på appen, göra samma saker som i Google Lens, fast mycket smidigare. T.ex. kan du välja text i bilden på appen, direkt i Översiktsskärmen. Du kan också använda Översiktsskärmen till att ta Skärmbilder och redigera dessa. En annan sak du kan göra härifrån, är att öppna två appar med delad skärm.

Kopiera text från en app


Tyvärr tillåter inte Android-appar att man markerar och kopierar all text som visas i dem (vilket inte bara är ett Android-problem, tyvärr verkar det bara gå att göra i en del appar/program i Linuxvärlden ("riktiga" Linux-distros, inte Android, som också är en Linuxdistrubition, fast med sämre säkerhet, inte erbjuder samma funktionsbibliotek till programmerare, inte har tillgång till alla UNIX/X Windows-program, och är mer nerdummat och mer begränsande i vad användare tillåts göra)).

Med Översiktsskärmen, så kan man komma runt detta. All text som visas i bilden på appen, går att markera och kopiera.

⚠️ Det finns ett caveat, allt du kan göra med Översiktsskärmens bild på en app, görs på en bitgrafik-bild på en app. När du väljer text i bilden, så är det text som OCR-tolkats, och den texten kan ha tolkats fel. När jag kopierar ISIN från Avanzas app, på detta sätt, så tolkas alltid en inledande nolla i nummersekvensen, om den börjar med 0, som ett O, antagligen därför att två bokstäver föregår nummersekvensen, och Google:s OCR-AI, har ännu inte lärt sig känna igen en ISIN.

Det funkar alltså inte som (det gjorde?) i Mac OS X, där skärmbilder är/var? PDF:er med all text-information bevarad. I Android är skärmbilder bara bitgrafik, även de bilder på appar som visas i Översiktsskärmen.

En fördel med OCR-tolkningen, är att man kan kopiera text från bilder i appen, lika enkelt som man kopierar annan text.

Jämfört med hur jag förut, alldeles för ofta, gjorde samma sak, genom att först ta en skärmbild på en app, och sedan öppna skärmbilden i Google Lens, så är det nya sättet väldigt mycket smidigare.

Ett annat sätt att göra samma sak, är om det finns en webb-version av appen. Då är det enkelt att där kopiera text, eftersom all text som visas i webbläsaren, går att markera och kopiera. Detta är smidigare för text som täcker mer än en skärm, och man slipper att det blir fel med OCR-tolkning.

Öppna två appar på en delad skärm

Video från YouTube och Bloggers hemsida visas samtidigt

Visa, och använda, två appar samtidigt, är något man kunnat göra jättelänge på Samsungs, och många andras, Android-telefoner, men det är relativt nytt i Google:s version av Androids användarmiljö.

Gör så här:
  1. Svep upp från nederkanten av mobilen för att öppna Översiktsskärmen
  2. Tryck på Ikonen för appen du vill ha högst upp på skärmen.
  3. Välj Visa upptill på skärmen.
  4. Välj den app som skall visas nedtill på skärmen.

Du kan reglera hur stor del av skärmen varje app får, genom att flytta på strecket mellan dem. För att återgå till att bara visa en app, så drar man i det strecket tills den andra appen försvinner.


2023-03-21

Krångel 1 med nya mobilen

Jag kunde inte, helt plötsligt, bifoga filer från Google Drive till Google Mail, och kunde dessutom inte skicka nya filer till Google Drive.

Jag var mitt uppe i att skriva ett ebrev när saker som precis innan funkat, slutade funka, utan förklaring.

Visade sig att det berodde på att jag inte var uppkopplad mot WiFi, och hade Databesparing på, och apparna  hade inte tillåtelse att använda Obegränsad data.

Den nyinköpta Pixel 7-telefonen kom med Databesparing påslaget, och med enbart en (på vissa ställen, så står det två) appar som har tillåtelse att använda obegränsad data.

Detta förklarade delvis också varför det från många program, upphörde komma aviseringar.

Jag har oftast inte tillgång till internet över WiFi, överhuvudtaget. Och jag visste inte att jag hade det nu när jag började med ebrevet, telefonen hade tjuvkopplat sig till någons privata WiFi, antagligen en i våningen ovanför, utan att jag visste det. Av säkerhetsskäl, så gillar jag inte att telefonen kom inställd att koppla upp sig mot vilket WiFi som helst (på 00-talet så testade jag att ha en öppen WiFi, som läste in allt vad användare använde den till, och bytte ut all text på hemsidor de besökte mot "Använd inte öppen WiFi").

De två inställningarna, som jag kommer få trixa med, är:
  • Inställningar/Internet & nätverk/Databesparing/Använd obegränsad data
  • Inställningar/Internet & nätverk/Databesparing/ och sedan att trycka på texten begränsad data N appar har obegränsad dataåtkomst när Databesparing är aktiverat. Den texten var inte markerad på något vis, som en interaktivt del i användargränsnitt, så det tog mig ett tag att upptäcka att den gick att peta på, extremt dålig UI-design.

En annan sak som är extremt dåligt, är att nästan ingenting i inställningar, har några förklaringar på Goggles hjälpsidor. Speciellt inte vad den terminologi de själva hittat på betyder. Och eftersom mina appar är på svenska, så går det nästan aldrig att hitta något svar på internet. Men om om man söker på motsvarande termer från om man kör Inställningar på engelska, så brukar det finnas gott om artiklar som beskriver dem.

2022-07-08

Mata in ny rad i Android

Ibland är man matar in text i Android, med skärmtangentbordet, så betyder inte knappen för ny rad, att man skriver in en ny rad (radmatning), utan istället så får den Android att byta till nästa inmatningsfält.

Hur gör man då när man verkligen vill mata in en ny rad.
• Där du vill ha en ny rad, skriv in ett, eller flera, extra tecken, t.ex. ett extra blanksteg.
• Markera detta/dessa extratecken i texten, på vanligt sätt (genom att peta på dem länge med fingret).
• Nu kan du byta ut de markerade tecknen mot en radmatning, genom att trycka på radmatnings-knappen.

Det tog mig alldeles för många försök att lista ut detta. Det är ofta Android inte känns särskilt användarvänligt, eller logiskt.