2022-10-08

Unilever, omorganisation, och utsvävningar om utvecklingsmarknader och illasinnade rykten

Unilevers omorganisation


Unilever gjorde en omorganisation 1 juli (jag ligger efter i min läslista).

De har redovisat siffror bakåt för den nya indelningen

Unilever kommer att sluta redovisa siffror för enskilda länder i sina finansiella rapporter, och kommer istället bara ange siffror för större geografiska områden. Men det är, trots det, några länder omnämnda med namn i denna rapport.

Utvecklingsländer


Det enda, som jag egentligen blev lite överraskad av, var hur stor del av 2021s omsättning som de fick från vad de räknar som "emerging markets": 58%.

Mycket av Unilevers traditionella geografiska fotfäste, i utvecklingsländer, går tillbaka till Brittiskt och Nederländskt kolonialvälde.

Jag visste sedan tidigare, att Unilever, enda sedan kolonialtiden, är jättestora i Indien (landet på 2:a plats i befolkningsmängd), Indonesien (3:e störst befolkningsmängd), och Nigeria (6:e störst befolkningsmängd), och inom många andra Afrikanska länders detaljhandel, t.ex i Sydafrika. Men även om detaljhandeln växer snabbt i många områden i Afrika (tror det gått ganska många år sedan jag såg några riktiga siffror), så är det nog så att i många, och geografiskt stora, områden, i Afrika, producerar nog folk fortfarande det mesta de behöver själva, eller byter till sig från andra personer i närområdet.

Unilever har också, sedan några genarationer, varit väletablerade i Brasilien (5:e störst befolkningsmängd i världen), även om marginalerna där varit (är?) låga, och Brasilien är inte omnämnt med namn i rapporten. Historiskt har också Pakistan (4:e störst befolkningsmängd) och Bangladesh (7:e störst), varit stora marknader för Unilever, men även de omnämns inte alls i denna rapport. Pakistan och Bangladesh var del av Indien under Engelskt styre.

Men vad jag inte visste, var att Kina (1:a i befolkningsmängd, mer än 4× större än tvåan USA) växt sig så viktigt för Unilever. Unilever har varit verksamma i Kina sedan 1978, men fram till millennieskiftet, så var det främst ett land som de producerade från, och inte en stor marknad. Enligt denna presentation, var Kina Unilevers 3:e största marknad 2021: https://www.unilever.com/investors/results-presentations/unilever-china-a-presentation-for-investors/

Vinner mark, men också illasinnade rykten


Unilever verkar vinna mark i utvecklingsländer (återigen, dåligt med data publicerat från Unilever) både i, och i närområdet utanför, de gamla kolonierna. Vilket, för vissa marknader, borde innebära att de kunnat komma över en del av det gamla agg mot dem, som funnits kvar, sedan några av de företag, som uppgått i Unilever, var med och medverkade i hårdexploatering under kolonialstyre (t.ex. Royal Niger Company, eller African & Eastern Trade Corporation). Även om det inte handlar om några stora summor (för ett så stort företag som Unilever), så har Unilever, sedan 90-talet, finansierat mycket av uppbyggnad inom infrastruktur, skola och näringsliv, inom de marknader där de haft dåligt rykte. En bra investering, nu när det (antagligen) inte bara bättrat på deras rykte där, utan också hjälpt dessa länders ekonomier att växa med raketfart, ledit till ökad urbanisering, industrialisering och minskad självhushållning, och därmed många fler detaljhandelskonsumenter.

Unilever har också infört hård kontroll, för att upptäcka om t.ex. slavarbete eller barnarbete förekommer i deras leverantörskedjor. Fram tills för något år sedan, så pågick en väldigt orättvis hatkampanj på nätet, med krav på bojkotter, mot Unilever för att de hade haft underleverantörer som använde barn- och slavarbete. Vilket var riktigt orättvist att kritisera dem för, eftersom det var Unilever:s egna (visserligen då ganska nya och väldigt förbättrade) interna kontroller som upptäckt att barn- och slavarbete förekom (och en hel del annan arbetarexploatering) i deras leveranskedjor, och det var Unilever själva som larmade media och gjorde det känt för omvärlden. Omedelbart efter att detta upptäckts, flera år innan hatkampanjen ens börjat, så deklarerade Unilever att de inte skulle förnya, eller utöka, kontrakt med dessa underleverantörer, om dessa inte kunde bättra sig och uppfylla de krav internationella regelverk kräver. Redan innan hatet spreds, så hade processen att byta leverantörer, varit något som redan gjort ett tydligt negativt avtryck i flera av deras årsredovisningar, men vilka internet-aktivister bryr sig om att läsa årsredovisningar, eller kolla upp fakta öht.

På tal om illasinnad ryktesspridning. För några år sedan, så spreds också, som del i en ryskstartad desinformationskampanj, ett rykte på nätet, där den hjärt-symbol (Unilever heart brand), som ingår i loggan för alla Unilevers olika glassmärken (t.ex. i sverige välkända GB Glace), påstods vara en symbol använd av pedofiler. De personer som sedan utgjorde kärnan för denna ryktesspridning, var samma personer som också hårdnackat spred lögnerna om det s.k. pizzagate (*engelska) även efter att dessa teorier motbevisats grundligt (pizzagate har, utan hårda bevis, också påståtts startat från Ryssland). Pizzagate påstod att barn kidnappades och våldtogs av politiker i Demokratiska partiet i USA, och hölls inspärrade i källaren på en pizzeria i Washington D.C. Polis, journalister, en arkitektfirma, och många, många andra personer, har undersökt byggnaden, och konstaterade att det inte fanns någon källare där, eller några andra dolda utrymmen som man kunde hålla barn fågna i. Pizzagate, heartbrand-ryktet, och många fler konspirationsteorier blev senare del i en störra konspirationsteori (tillsammans med riktig information om riktiga pedofili-ringar), om en statligt kontrollerad pedofili-organisation i USA, den s.k. Pedogate. Pedogate var ett syniskt försök tjäna pengar på pizzagate och liknande trender, genom att sälja böcker och andra varor, och vann aldrig lika mycket efterföljare, som de konspirationsteorier den till stor del baseras på, hade som mest. Men tyvärr ploppar en del tokerier från Pedogate, upp på nätet med jämna mellanrum.

2022-10-02

Veganska kolbullar


Kolbullar


Kolbullar är en urgammal svensk rätt, som var populär mat hos lag med kolare, därav namnet. Kolning innebar mycket hårt arbete, som krävde mycket energirik mat, men också långa perioder av dötid, då man behövde sitta och passa kolmilan. Mycket av denna dötid användes till matlagning, och kolarna var kända för att äta god mat, tillagad på väldigt enkla och billiga ingredienser.

Wikipedia har en artikel om kolbullar, som inte stämmer alls med hur jag lärt mig att göra dem. Antagligen gjordes de olika i olika delar av landet, och under olika perioder, och olika av olika personer. Det recept jag baserar mina veganska kolbullar på, är från Västergötland och, antagligen, från tidigt 1900-tal.

Efter att jag först skrev denna blogg-artikel, så har jag upptäckt att det finns en omfattande, nutida, rörelse med friluftsfolk, hembygdsmänniskor och skolor, som fortfarande lagar kolbullar. Det finns t.o.m. speciella kolbullepannor att köpa (som, eftersom de har ett långt skaft som gör dem ostadiga, jag inte skulle våga använda för att fritera något över en öppen eld). De gör alla kolbullarna i form av en tunn smet, som de, till skillnad från mig,  häller direkt över fläsktärningarna, och steker med mycket mindre fett än jag fick lära mig, så det blir en slags tunn fläskpannkaka. De gör ofta smeten färdig i en PET-flaska, innan de går ut i skogen. Vilket jag betvivlar är någon av de gamla kolarna gjorde, smet är inte lätt att hälla ur en glasbutelj. Jag har hittat (och läst tidigare) många äldre skrivna källor, som skriver om att man åt kolbullar, men inga som beskriver, i tillräcklig detalj, hur man gjorde dem förr. Så jag har inte kunnat verifiera, ifall det moderna sättet att göra dem, överensstämmer med det historiska. De verkar väldigt goda i vilket fall, och verkar vara något som förgyller upplevelsen även i modernt friluftsliv.

Som jag lärde mig göra kolbullar, så steker man först amerikafläsk i små tärningar. Amerikafläsk var ett ryggfläsk från feta suggor, som var hårt insaltat och importerades från USA. Fetthalten låg på 50-80%. Sedan tar man vara på det väldigt salta fettet, och friterar kolbullarna i det. 

Man serverar hela härligheten: de knaperstekta, salta, fläskbitarna och de frasiga, mycket salta, kolbullarna, med en krämig kärna, med lingon, som de i laget som inte var med och lagade mat, under tiden plockat i skogen. Kolbullar lagade i skogen, får också en lätt rökig smak, från eldstaden man lagar dem över.

I brist på amerikafläsk, så kunde man också använda ister. Eller en kombination av, svenskt, mindre fett,  fläsk och ister. Men de gamla kolmilare, som jag träffat, förespråkade amerikafläsk. Själv har jag aldrig smakat amerikafläsk.

Kolbullarna får mer fras, om man använder en lösare smet med mer vatten. Vattnet bubblar då bort och lämnar hålrum i kakan, där fettet kan komma åt att fritera dem frasiga. Förutom att kolbullarna då blir extremt feta och ohälsosamma (och goda), så gör vattnet att det skvätter mycket hett fett. Vilket inte är så trevligt inomhus, så mitt recept innehåller ett minimum av vätska.

Istället för fläsk och ister, så använder jag en god rapsolja. Rapsoljor kan skilja mycket i smak: De kan ha en obehaglig rå fisksmak. Kan smaka väldigt beskt. Ha en god nötig, eller köttig, smak. Eller inte smaka just någonting.

Raps lämpligt för matolja, korsades fram först 1970. Innan dess var rapsen lätt giftigt, och användes mest till tillverkning av olika smörjoljor och lampoljor (använda utomhus, eftersom det stank fiskaktigt när oljan brann). Jag minns att under min barndom, så hade rådjur ibland ätit för mycket av den giftiga rapsen och dött, så det låg döda rådjur i, eller nära, rapsfälten.

Mina veganska kolbullar

Redskap

  • En spisplatta
  • Liten stekpanna, med kant. De säljer billiga små stekpannor, med en diameter på 14 cm, avsedda att steka ett egg eller göra en omelett i, som jag tycker är idealiska för kolbullar. En mindre panna gör att man behöver mindre fett att fritera i.
  • Stekspade
  • Bägare med pip (att blanda smeten i, och hälla med)
  • Visp
  • Lock, eller något annat att kväva en fettbrand med

Ingredienser

  • Rapsolja
  • 2 delar mjöl, antingen bara kornmjöl, eller 1 del kornmjöl + 1 del skrädmjöl
  • 3 delar vatten
  • Salt

Tillagning

Vispa ned mjölet i vattnet, till en tjock smet. Vispa ner salt.

Låt smeten stå och svälla några minuter.

Hetta upp ungefär en halv centimeter olja i stekpannan. 

Nivån på oljan bestämmer hur tjocka kolbullarna blir. Smeten kommer först flyta ut till nivån med oljan, sedan puffa upp lite och flyta upp från botten på pannan.

Oljan skall vara ganska het. 5:an på min elspis

Häll i lite av smeten i mitten på pannan. Den flyter ut till tjockleken på oljenivån. Kolbullen skall inte täcka hela pannan, utan ligga och guppa fritt i fettet.

När ovansidan på kolbullen stelnat tillräckligt för att vända den, gör det.

Vänd några gånger, tills bägge sidor verkar spröda. Akta så du inte skvätter het olja och bränner dig.

Fyll på med olja när det behövs. Se till att den är het innan smeten hälls i.

Fortsätt fritera kolbullar tills smeten tar slut.

Servera med rårörda lingon. Och i brist på fläsk, kanske någon annan passande proteinkälla.