Anledningen att jag gjorde så, var att det kändes omoraliskt att ge andra människor (som jag har nästan ingen kontroll över), den makt som mina pengar innebär. Jag har sedan dess övergivit mina principer, när det gäller fonder, men jag får fortfarande lite dåligt samvete av att äga fonder.
Bankkonton
En bank lånar ut dina pengar, som du har på konton hos dem, de kan också välja att köpa värdepapper för dem, eller göra andra investeringar med dem. Som tur är, så finns det lagar och regleringar, numera främst på EU nivå, som hindrar dem från att använda dina pengar helt godtyckligt, t.ex. måste de ha en reserv av pengar, som just pengar, för att kunna täcka om någon vill ta ut dem (kapitaltäckningskrav, i enlighet med Basel III). Men bankerna har fortfarande makt över de människor, som som tar ett banklån, från "dina" pengar. Det finns dessutom en hävstång i den makten, eftersom, baserat på hur mycket pengar sparare har hos dem, så kan de kan skapa egna, nya pengar, genom att låna ut mer pengar än vad som finns insatta hos dem, s.k. fractional reserve banking. Sedan 1994, så har inte Sverige längre ett strikt kassakrav (vilket normalt ingår i ett fractional-reserve system), så pengarna du har på ett konto, är inte strikt bundna till just dig; istället gör insättningsgarantin, att en svensk bank (för att få kalla sig just "bank" (om någon vill att du skall öppna konto hos dem, men inte kallar sig "bank", ge dem inga pengar!)) måste ha försäkringar, oftast med en tredje part, som skall täcka dina insättningar, upp till en övre beloppsgräns.
Fonder (inklusive ETF:er)
Så, pengarna på dina bankkonton ger banken makt. Men hur är det då med fonder? Fonders underliggande värdepapper ger antingen makt åt fondförvaltaren, eller fondens förvaringsinstitut (beroende på avtalet dem emellan). Det finns inga lagar, som reglerar vad den som har makten över en fond, gör med den makt fondens tillgångar skapar. Vad fonden däremot måste göra, är att deklarera hur de avser använda denna makt, t.ex för icke-professionella investerare, i sitt Key Information Document (KID), som måste finnas enligt EU:s PRIIP-förordning (Packaged Retail Investment and Insurance-based Products).
JustETF har en ganska bra artikel, som, lite vid sidan av, tar upp hur olika förvaltare av börshandlade fonder, som följer UCITS, använder den makt du kan ge dem:
Äga aktier
Kapitalförsäkring
På ett kapitalförsäkrings-konto (KF-konto), så är det inte du som äger värdepapperen, det är försäkringsinstitutet som gör det.
Kapitalförsäkringar var inte tänkta som ett sätt att investera i aktier. Så lagstiftningen (även om den uppdaterats en del) ställer inte samma krav på försäkringsinstitutet, som för andra typer av aktieförvaring.
I stort sett, så skulle de som erbjuder aktieinvesteringar, genom kapitalförsäkringar, kunna göra hur de vill med dessa aktier, då de bara omfattas av den lagstiftning som gäller försäkringar. Utan avtal mellan dig och dem, så skulle de t.o.m. kunna sälja alla dina värdepapper, utan din tillåtelse. Som tur är, så har (vad jag vet!) alla de som erbjuder KF-konton, väldigt tydliga och rimliga avtal. Läs alltid avtalet för ett KF-konto!
Depå, VP-konto och investeringssparkonto (ISK)
Det är du som äger aktierna på en en värdepappersdepå, värdepappers-konto (vp-konto, VPK) eller investeringssparkonto (ISK).
Dessa typer av förvaringsinstitut, bara förvarar värdepapper. För att, t.ex., få rösta på en bolagsstämma, med dina aktier som förvaras där, så skulle de varje gång, behöva be dig om en fullmakt för det.
Värdepapperskonton har funnits längs, sedan 1970-talet, då de sköttes av Värdepapperscentralen. Numera sköts de av Euroclear. Man öppnar dem hos din vanliga bank, som sedan överlåter förvaring (vilket enbart är en post i ett dataregister) och administration åt Euroclear. Sverige, med Stockholmsbörsen, var det första landet som hade elektroniska aktier, istället för pappersaktier.
Andra värdepappersinstitut, än Euroclear, har, numera alltid digitala, värdepappersdepåer (ibland kallade för aktiedepåer), där man kan förvara sina värdepapper.
Investeringssparkonton(ISK), kom som ett svar på att Kapitalförsäkringar, mest användes på ett sätt som det inte var tänkt.
Den stora skillnaden är att ISK beskattas annorlunda än vp-konton och vp-depåer.
Det äldsta sättet att förvara aktier, är i en byrålåda. Det går fortfarande att begära ut aktier i pappersform, men det är ganska så meningslöst, eftersom det numera är ett krav att de finns registrerade elektroniskt någonstans, och papperslappen har mindre betydelse än det dataregistret. Om man säljer aktierna, så måste man ändå anmäla det till registret, och även om man har en ett aktiebrev, så är det, det digitala, registret som gäller. Historiskt så handlades det med aktiebrev, men när det var dags för bolagsstämmor (med påföljande eventuella utdelningar), så var man tvungen att registrera sig hos bolaget för att kunna delta i bolagsstämman, och ibland också för att få utdelning. Det fanns också aktiebrev som inte krävde registrering för att få ut utdelningar. Då hade de istället rutor, som stämplades och/eller hålgjordes, när man kom till bolaget och hämtade ut pengar. Efter ett tag tog rutorna slut, och man fick lämna in det gamla aktiebrevet mot ett nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar